Invånarna tar itu med utmaningarna i avlägsna områden

Krisen som härrör från samhällets ekologiska ohållbarhet sveper över världen och olika samhällen, en efter en. Kriser relaterade till tillräckligheten av energi och naturresurser samt global uppvärmning försöks ofta lösas på ett kortsiktigt sätt, genom att försvara egna intressen och selektivt använda expertkunskap. Besluten tar inte genuint hänsyn till medborgarnas delaktighet, även om effekterna av besluten också känns långt ifrån beslutsfattandet, i vanliga medborgares vardag. Vad för slags faktorer skulle man vilja bygga en hållbar framtid på i olika sammanhang? Vad bör beslutsfattare förstå om olika regioners och samhällens behov och förutsättningar för att bygga ett hållbart liv?

Projektet Kestävyysmurroksen marginaalit (”Hållbarhetstransformationens marginaler”) utreder dessa frågor under åren 2023 och 2024 genom att bland annat organisera tre separata evenemang bestående av medborgarworkshopar och expertseminarier på olika platser i Finland. I evenemangen närmar man sig hållbarhetstransformationen samt associerade marginaliteter utifrån olika teman genom att föra samman medborgarperspektiv och expertkunskap. Projektets första evenemang hölls i slutet av augusti 2023 i Lieksa och Joensuu. Vid medborgarworkshopen i Lieksa utmanades de åtta deltagande Lieksa-borna att reflektera över globala och lokala förändringar i mark- och naturanvändning som sker nu och i framtiden samt dessa förändringars potentiella effekter på hur det kommer att vara att leva i Lieksa i framtiden. Seminariet som hölls nästa dag i Joensuu fokuserade på effekterna som förändringarna i naturanvändningen och arbetet kan ha i periferier. Hurdana synpunkter fick vi ur dessa evenemang när det gäller periferiers utmaningar och hur man löser dem?

Mitt i förändringar är avlägsenhet både en utmaning och en lyx

Lieksa-borna som deltog i den första medborgarworkshopen kopplade många egenskaper till Lieksa som de särskilt uppskattade och ansåg vara värda att bevara. ”Lieksas lyx” nämndes framför allt innefatta ren natur, utrymme, tystnad och gemenskap. Olika förändringar som nu och eventuellt i framtiden påverkar samhället identifierades mycket mångsidigt. Många hot sågs i olika förändringsfaktorer för Lieksa, men också nya möjligheter, även om Lieksas och Lieksa-bornas förmåga att utnyttja nya möjligheter för egen nytta ofta ifrågasattes i diskussionen.

Säkerställande av livsmedelsförsörjningen och självförsörjning i livsmedelsproduktion sågs som en livsnödvändighet.

Många förändringar kopplades till möjligheten för ökningen av Lieksas samhälleliga betydelse och nya samhälleliga funktioner. Klimatförändringen förväntades medföra nya utmaningar för naturen, men samtidigt bedömdes växtsäsongen bli längre och öka förutsättningarna för jordbruk och jakt i Lieksa. Säkerställande av livsmedelsförsörjning och självförsörjning i livsmedelsproduktion sågs som en livsnödvändighet i en situation där mat inte längre kan fås från andra ställen på grund av ökande sociala konflikter och klimatförändringen, och i denna vision troddes Lieksa bli ett viktigt odlingsområde. Å andra sidan ansågs även det att Golfströmmen stannar och Lieksas klimat förändras till ”Sibiriens klimat” vara en potentiell risk, men samtidigt sågs växande möjligheter inom vinterturism.

Baserat på diskussionerna som tog plats vid workshopen i Lieksa lider Lieksa av liknande periferitetskopplade problem som i Margistar-projektet – presenterat av Juha Hiedanpää i seminariet i Joensuu – observerats som avlägsna bergsområdens problem. Dessa grundläggande utmaningar med periferitet, såsom befolkningsutflyttning, svag serviceinfrastruktur, svag tillgång till kulturtjänster, konflikter relaterade till markanvändning samt allmänna utmaningar med tillgänglighet, kan i förändringssituationer försvåra områdets förmåga att anpassa sig och förnya sig.

Rädslor för förlust

I samband med den gröna omställningen sågs framtidspotential i utvecklingen av teknik och kompetens, samtidigt som det troddes att uppskattningen av de egna befintliga naturresurserna skulle öka. Detta ansågs kunna leda till nya innovationer, såsom metanbränslen och träfibertextilier, som även skulle kunna vara till nytta för Lieksa, förutsatt att man lyckades behålla kontrollen över de egna naturresurserna och deras vidareförädling.

Å andra sidan framstod uppfattningen om både externa och lokala beslutsfattare samt deras motiv och handlingsförmåga ibland ganska enkelspårig: en central återkommande oro bland deltagarna var att Lieksa skulle bli en plats för enbart råmaterialproduktion av mineraler och biomassa, vilket skulle lämna området och dess invånare med en förstörd miljö. Denna utvecklingsvision sågs som en naturlig fortsättning på den nuvarande situationen, där den egna industrin har försvunnit och råvaror förs bort från området, eller som en deltagare sammanfattade det, ”företagen kommer från utlandet, gör jobbet och tar vinsterna med sig”. Samtidigt fanns det en oro för att naturen redan nu skadas så allvarligt att den inte kan återhämta sig, även om attityder och arbetsmetoder senare skulle förändras.

vem och hur man bör kompensera om i ett visst område miljön försämras … på grund av en viss näring, dess arbetstillfällen och dess nationalekonomiska fördelar

Som Lauri Lahikainen påpekade i sin seminariepresentation, medför hållbarhetstransformationen oundvikligen att vissa branscher och näringar läggs ned eller genomgår drastiska förändringar i sina funktionssätt, vilket väcker samhälleliga frågor om ansvar för dessa näringar och deras sociala och ekologiska effekter samt behovet av kompensation för de förändringar som sker.

Frågan kretsar ofta kring vem och hur man bör kompensera om en viss näring med sina arbetstillfällen läggs ned på grund av de ekologiska skador den orsakar. Å andra sidan uppmuntrade diskussionen vid Lieksa-workshopen att fundera över vem och hur man bör kompensera om i ett visst område miljön försämras – tillsammans med att de kvalitetsfaktorer som invånarna ser i sin livsmiljö, andra potentiella näringars verksamhetsförutsättningar och även framtida utvecklingsmöjligheter försvagas – på grund av en viss näring, dess arbetstillfällen och dess nationalekonomiska fördelar.

Det kan vara ett ekonomiskt och socialt mer hållbart alternativ att proaktivt upprätthålla områdets och livsmiljöns kvalitet och utveckla alternativa möjligheter för att anpassa sig till samhällsförändringar än att dela ut retroaktiva kompensationer efter nedläggningen av enskilda näringar.

Alternativa framtider

Som en alternativ utvecklingsväg till den tillväxtorienterade råvaruproduktionen sågs en mer grundläggande omvälvning av samhällsstrukturer, vilket skulle leda till resursknapphet och betydande strukturella förändringar i ekonomi och handel samt en omdefiniering av välbefinnande. Denna tillväxtkritiska utvecklingsväg bedömdes kunna leda till en omorganisation av samhällets eller den lokala gemenskapens verksamhet, såsom spridningen av delningsekonomi och direktförsäljning, begränsning av äganderätt, minskad konsumtion samt en återgång till traditionell naturanvändning. De positiva elementen i en sådan väg inkluderade en ökad uppskattning av traditionella färdigheter, miljön och de tillgängliga resurserna, samt ökad solidaritet och gemenskap, när människor måste stå ut med varandra och samarbeta.

I vissa synpunkter sågs minskad konsumtion och befolkningsminskning också främja bevarandet av Lieksas positiva aspekter, såsom harmoni, fred och ”möjlighet till fantastiska naturupplevelser”. En deltagare påminde i detta sammanhang att ”det är inte alltid en dålig sak om en plats inte växer”. I mindre radikala visioner sågs den redan pågående kulturella förändringen i samhället och den ökande miljömedvetenheten hos människor som en källa till positiv framtidspotential för Lieksa. Det förutspåddes att uppskattningen för lokal produktion, ansvarstagande och ren natur skulle öka i framtiden. Detta hoppades man skulle leda till bland annat nya sätt att hantera skogen, råvaruproduktion som sker i nationella händer och planering som bättre tar hänsyn till miljön, samt skapa genuint lokalt arbete och lokala fördelar i Lieksa.

Samarbete och en arbetskultur som främjar delaktighet stödjer positiva framtidsvisioner

Det bedömdes att förändringar i samhällsvärderingar, ökningen av distansarbete samt migrationen från söder till norr på grund av krig och klimatförändringar potentiellt skulle kunna föra nya invånare till Lieksa, exempelvis från Central- och Sydeuropa. Deltagarna uttryckte dock tvivel kring hur attraktiv livsmiljö de nykomna faktiskt skulle se Lieksa som, om de fritt kunde välja vart de flyttar. Det fanns oro kring huruvida de lokala beslutsfattarna förstår eller ens vill förstå Lieksas positiva aspekter och framtidspotential i de pågående omställningarna, och om de nuvarande besluten främjar eller förstör framtidsutsikterna.

Det ansågs finnas utvecklingsbehov inom Lieksas serviceinfrastruktur, tillgänglighet samt samarbetet mellan invånare och olika aktörer. Deltagarna ansåg att Lieksas unika egenskaper och den potential som miljön erbjuder borde göras synlig utanför regionen, så att potentiella nykomlingar skulle inse möjligheterna och utifrån dem skapa ny verksamhet i området och delta i dess utveckling. Som en deltagare uttryckte det, ”allt behöver inte göras färdigt eller beslutas åt de nykomna, vad de vill ha”.

en förändring av arbetskulturen till att bli mer mångfaldig, tillåtande och gemenskapsorienterad

Definitionen av arbete bedömdes möta förändringstryck i den pågående omställningen. Lauri Lahikainen betonade i sin seminariepresentation arbetets betydelse för upplevelser av mening, särställning, gemenskap och delaktighet. Även i workshopen ansåg deltagarna det vara viktigt att alla i Lieksa skulle ha möjlighet till delaktighet, aktörskap och meningsfullhet oavsett bakgrund, istället för att exempelvis ungdomar och invandrare marginaliseras genom att hållas beroende av socialbidrag på grund av en alltför begränsande arbetskultur. Kanske skulle en förändring av arbetskulturen till att bli mer mångfaldig, tillåtande och gemenskapsorienterad kunna stödja anpassningen till förändringar i områden som lider av perifera problem, och skapa nya möjligheter att leva, verka och delta i byggandet av lokal identitet i dessa områden.

EMMI SALMIVUORI & ANNA MUSTONEN

Rubrikbild: Emmi Salmivuori